Det är absolut inte fel att söka hjälp. Kan säga att 5 år efter mina föräldrars död, dom dog kort efter varandra, så kom smällen. Jag var yngst, starkast & den som fixade allt med hjälp av mina apatiska syskon. Dagen kom då jag totalt tappade energin, jag gick inte i väggen utan orken, energin & lusten bara försvann. Såg ingenting mörkt & bittert utan blev bara sittande på en stol. Nu har inte vi lika många barn som du men det var TUR att vi fick ett bra stöd av omgivningen, dom fick bo hos kompisars familjer över helgerna. Det fanns någon där hela tiden som roade mina barn medans min man tog med mej på olika saker, bio, promenader, utflykter, sevärdheter mm mm. ÅTTA månader tog det att komma igen & jag fick vara sjukskriven!! Min läkare skrev depression med samtal hos en kognitivterapeut, fast terapeuten & jag kom överense om att egenteligen fanns det inget behov att prata för jag var ju inte deprimerad. Men för försäkringskassan så måste det bli det utlåtandet. Jag tackar min gud att jag fick den tiden på mej med dessa underbara människor runt om. Så man kan behöva en paus för att komma igen & få ny energi. Vi är ju inga evighetsmaskiner utan vi kan haverera lite då & då vi med. Det finns ju utbildade "reparatörer" så varför inte ta hjälp av dessa. HOPPAS verkligen att du kan få hjälp att vila dej ett tag, att någon kan komma & avlasta dej med barnen, hemmet mm. Det är guld värt att få vila emellanåt. Man är en fullvärdig förälder ändå. Alla måsten är inte viktiga, det är bara vad man tror. Huvudsaken man har tak över huvudet, mat på bordet & en god relation till sin familj. Allt annat är bara plus men inget som måste prioriteras. Lycka till med livet. Det kan bara bli bättre!! Tuss med sina 4
Tack för dina ord. Dom värmer verkligen och jag tar mig till allt du skriver. Det är bättre att ta emot hjälp när man själv inser än när det är för sent. Tack.
Det är absolut inte fel att söka hjälp. Kan säga att 5 år efter mina föräldrars död, dom dog kort efter varandra, så kom smällen.
SvaraRaderaJag var yngst, starkast & den som fixade allt med hjälp av mina apatiska syskon.
Dagen kom då jag totalt tappade energin, jag gick inte i väggen utan orken, energin & lusten bara försvann. Såg ingenting mörkt & bittert utan blev bara sittande på en stol. Nu har inte vi lika många barn som du men det var TUR att vi fick ett bra stöd av omgivningen, dom fick bo hos kompisars familjer över helgerna. Det fanns någon där hela tiden som roade mina barn medans min man tog med mej på olika saker, bio, promenader, utflykter, sevärdheter mm mm. ÅTTA månader tog det att komma igen & jag fick vara sjukskriven!! Min läkare skrev depression med samtal hos en kognitivterapeut, fast terapeuten & jag kom överense om att egenteligen fanns det inget behov att prata för jag var ju inte deprimerad. Men för försäkringskassan så måste det bli det utlåtandet. Jag tackar min gud att jag fick den tiden på mej med dessa underbara människor runt om. Så man kan behöva en paus för att komma igen & få ny energi. Vi är ju inga evighetsmaskiner utan vi kan haverera lite då & då vi med. Det finns ju utbildade "reparatörer" så varför inte ta hjälp av dessa. HOPPAS verkligen att du kan få hjälp att vila dej ett tag, att någon kan komma & avlasta dej med barnen, hemmet mm. Det är guld värt att få vila emellanåt. Man är en fullvärdig förälder ändå. Alla måsten är inte viktiga, det är bara vad man tror. Huvudsaken man har tak över huvudet, mat på bordet & en god relation till sin familj. Allt annat är bara plus men inget som måste prioriteras.
Lycka till med livet.
Det kan bara bli bättre!!
Tuss med sina 4
Tack för dina ord. Dom värmer verkligen och jag tar mig till allt du skriver. Det är bättre att ta emot hjälp när man själv inser än när det är för sent. Tack.
SvaraRadera